Så skön dagen har varit. Men jag har ett beronende, på hög nivå..
Jag är besatt av min älskling. Han vet om det och måste nu lära sig leva med detta. (men han älskar mig så jag tror att han klarar sig)
Jag vet inget på denna jord som är så underbart. Varje gång jag ser honom flyger jag på moln och när han tittar in i mina ögon och säger att han älskar mig pirrar det alltid i magen. När jag sen går ifrån honom vill jag bara vända och gå tillbaka för utan honom känner jag mig inte hel. You are the love of my life!
Ingen får mig att känna mig så speciell, ingen får mig att bli så lycklig. Alla förhållanden har sina upp och ner men vi båda vägrar stanna i ner så vi lyckas alltid relativit snabbt få det att gå upp igen. Jag börjar seriöst undra om det är något fel på mig, är dessa starka känslor verkligen normala i min ålder? Klart det inte är något fel på mig, jag är bara så otroligt kär i min alldeless egna pojk. Andre Persson, jag har gett dig mitt hjärta och ber dig nu att ta väl hand om det. Om du någonsin lämnar mig tar du mitt hjärta med dig, så nu när du har tagit mitt hjärta helt utan att fråga måste du lova mig att ta hand om det ordenligt. Jag kan inte leva utan dig!

Nu, då och föralltid, jag älskar dig!

Still true <3